Den osminkade sanningen

Idag har jag träffat Nicklas en liten stund.

Va? vem då Nicklas tänker ni.

HALLÅ CRUSSOE KANSKE?
säger jag då.

En märklig och rolig händelse. Han var precis som jag trott. Kanske lite kortare. Men eftersom jag tydligen var kortare än han trott så jämnade det ut sig.

Eftersom jag är en otålig och lat människa orkar jag inte skriva ett sånt långt och roligt inlägg som Nicklas gjorde om mötet. Ni får läsa det han skrev istället.

Däremot kan jag berätta för Nicklas vänner och övriga som TYDLIGEN undrat hur allt står till i min hjärna, om jag nu skulle vara efterbliven eller ha något annat litet fel som gör att jag är som jag är. Till er kan jag berätta ATT JAG ÄR HELT JÄVLA FRISK I HUVUDET. INGA FEL PÅ MIG ALLS. NEJ, NEJ. Min mamma brukar säga att jAg äR eN vÄldIgT sPecIElL tJEj baRa.

Hejdå.