Idag när jag var en död liten kvinna som åkte runt på min truck tänkte jag på en sak.
Ni vet om man är fullt frisk och sen lite senare i livet, säg typ när man är 20, skadar sig. Man blir rullstolsbunden, blind eller något annat hemskt.
Är det värre att bli det då, eller att redan ha det från födseln? Om man får uppleva ett vanligt liv som sen blir väldigt mycket mer begränsat eller om man aldrig får lov att uppleva det.
innehållandes: truck, ica, fisk, träning, ryggkramp, ont i magen, Anna Ternheim, Vampire Weekend, planering, spotifyreklam, mys, lite fotbollsfinalkik, jordgubbar och en väldigt trött kvinna.
Det där med bikiniångest som jag skojade lite om häromdagen var det helt plötsligt folk som reagerade på.
VA? Har du det? Eller nej, men nä.
Ungefär.
Jag har lika lite bikiniångest som Zlatan har fotbollsångest. Jag orkar inte tänka på sånt. Ödsla massa energi och självförtroende på grund av en dum bikini. Klart att man kanske inte alltid känner sig bäst, mest vältränad i världen eller vad det nu är man vill. Men ändå.
På något vis önskar jag att jag kunde ge all bekräftelse i världen till de tjejer som går runt och nojar. De som knappt vill åka till stranden. De som mår dåligt på riktigt och struntar i att äta.
Jag vill klappa dem på huvudet och berätta att de är bra. Att de är snygga och fina. Att det inte spelar någon roll hur man ser ut. Att de som tycker att det spelar roll är såna man ska kasta av ett flygplan över Atlanten.
Här sitter jag i soffan på jobbet och väntar på Åsa.
Hej hej säger Lena i bakgrunden.
Okej tänker jag. Först hade jag något roligt jag ville berätta men nu glömde jag precis av det.
Igår var jag för övrigt en grinig storasyster. Skulle ha kört Ebba och Fredrik till deras tåg som gick klockan 8 i morse. Men så kom jag på igårkväll att jag inte alls kände för att göra det. För i såna fall hade jag blivit tvungen att sitta och vänta i en timma tills jag började jobba.
Då blev ebba sur och så pratade de jättehögt utanför mitt rum när jag skulle sova. Kanske var det inte meningen men det kändes så.
Omsomningen gick kanon. Känner mig en gnutta piggare nu tror jag.
Igår hände en lite rolig sak. Eller ja. Hände och hände. Jaja.
Vi satt i allafall och käkade på jobbet. Jag och två killar diskuterar desperate housewives. De gillar, jag gillar. Vi är överrens. En annan kille kommer in.
Han: Allså, jag fattar inte, jag kollade på första säsongen men sen fortsätter det ju bara, så jävla jobbigt. Man orkar ju inte fortsätta. Jag: nehä, ja jag fortsatte i alla fall. Jag: Jag tror man liksom måste förstå humorn som alltid finns där och lurar i bakgrunden för att tycka att det är kul. Han: Vadå humor, att det bara fortsätter och fortsätter? Jag: haha eh. Njaaa. Han: HUR LÄNGE SKA DE VARA PÅ DEN DÄR JÄVLA ÖN EGENTLIGEN?! Jag och de andra vid bordet: hm, eh??????? Han: Snackar vi inte Lost?
Vi minns väl alla hur det var när man var liten. Allt var bra hela tiden så länge man fick sitt lördagsgodis och sin veckopeng.
Var det bara jag som helt seriöst trodde att jag skulle bli fotbollsproffs när jag blev stor?
Nä.
Kändes inte så.
Andra yrken jag kunnat tänka mig var: Ambulansförare, astronaut eller spindelforskare.
Men jag minns speciellt hur jag och Ebba planerade våra liv. Ebba skulle bli hårfrisörska och jag skulle bli fotbollsproffs. Ebba skulle få klippa mitt jättelånga hår och sätta upp det bra så jag kunde spela fotboll även om jag hade så långt hår.
Tänk ändå.
Nu har jag klippt av håret, slutat spela fotboll och jobbar på ett jäkla lager.
Det är lätt att tro att jag dog efter fredagens bravader.
Det gjorde jag inte.
Inte ens i närheten.
hehe.
Jag kan ha haft den goaste helgen på lång tid. Galet i fredags, tokmys med marstrandsbesök och film igår och idag ska vi till farmors sommarstuga och bara ha det gött.
Och nu vaknade jag ännu mer. Ebba blöder näseblod som en flod. "AAAAAH Det slutar inte"
Jag har för övrigt aldrig blött näseblod. Är det märkligt?
Nu ska jag jobba lite Ica. Efter det ska jag och Carro handla de sista grejorna inför ikväll. Sen tänkte jag sova lite. Fast det fick jag verkligen inte göra sa mamma. Men ärligt talat. Jag är 10 år. Vill jag sova eftermiddag så gör jag det. Förhoppningsvis EFTER min sovstund kommer kusin Alexandra. Och efter det kommer pappas kusin Fredrik med sin Anja.
Rätt svar: We are the champions - Queen miss you - Adiam Dymott Gladiator True colors - Ane Brun Shorline - Anna Ternheim halo - Beyonce clocks - Coldplay you are not alone - Michael Jackson Hoppípolla - Sigur Rós Dry your eyes - The streets 17 år - Veronica Maggio Teenage Dirtbag - wheatus Kids - MGMT The worrying kind - Maia Hirasawa somebody told me - the killers en vän med en bil - Håkan Hellström Timglas - Lars Winnerbäck Hero - Charlotte Perrelli
Vinnaren är Daniel Strömberg.
Funderar på att fortsätta med detta. Känns som det var kul. Kanske ska göra lite svårare också. Får se.
Dagen på dagis var rolig och tröttsam. De små liven var farligt roliga, några var mindre roliga. En ville kramas varje sekund och en annan kastade stövlar på mig.
Vid ett tillfälle när jag satt på ett lågt bord klättrade en upp på mina axlar, en annan hängde på framsidan och två försökte hänga sig runt min hals. Då var det en liten jävel som kittlade mig under fötterna. Höll ju på att slänga av killen som satt på axlarna.
Sen lekte vi frisör och gjorde flätor. Då var det en som lekte frisör på riktigt och klippte av en liten bit av mitt hår. En aning oskönt men det är sånt man får leva med.
Känns som det blivit en del det senaste. Men det gillar jag. Youtube är typ det bästa som finns nästan.
Idag är jag efterbliven för övrigt. Startade morgonen en timma för tidigt. Med tre underbara alarm som ringde och ringde. Jag låg där och vägrade gå upp och stänga av. Snoozade i en timma. Förstörd.
Och nu är jag så död att jag inte ens fattade vad David menade när han sa lunch. (lugnt)
Så jag fick en förklaringsfilm på youtube.
Fortsätt gärna komma med bra förslag på Göteborgstemagrejen förresten.
Hur man myser med ett jättelitet gosedjur special made for Liseberg.
1. Man hittar det i sin säng och skrattar lite, funderar på hur det kom dit. 2. Skiter i hur det kom in i ens säng (under täcket). 3. Tänker att det är töntigt med gosedjur men låter det ligga kvar. 4. I ren trötthetsdesperation greppar gosedjursjäveln. 5. Håller ett fast tag och vaknar med skiten i handen på morgonen. 6. Inser märkligheten i det hela. 7. Bloggar om det.
Amanda skickar mig denna bilden. En bild från hennes student fast ett annat flak.
Märkligt ändå.
Vad gör David Hellenius på ett studentflak?
Han och Renee var på skolgården. Ja, helt normalt. De kände väl någon som tog studenten. Inga konstigheter. Men från det till att hoppa upp på flaket med champagne i handen?
Uppdatering: Ja, jag är en fjortis. Eftersom jag redan erkänt det kan jag lika gärna vara kär i både Edward och Jacob. Tur att jag inte fyllt 20 än. Hejdå.
