Hur nyfiken får man vara?

Funderat på en sak.
Hur mycket får man egentligen snoka i andra personers liv?
Jag menar, jag är en fruktansvärt in i bänken nyfiken människa. Måste veta precis allt. Gärna med en gång också. Vissa människor tycker inte om såna som mig. Tycker vi är jobbiga och inte kan hålla oss till våra egna liv. Men jag är så nyfiken att det går inte. Handlar det om vänner lär reda på det förr eller senare ändå.
Men är det folk man ser på stan får man ju inte det. Folk som bråkar, skrattar åt något speciellt. Beter sig annorlunda och-så-vidare.
DÄR har vi nyfikna Anna i ett nötskal. Himlans vad nyfiken jag blir.
Som nyss när jag skulle köra Carl och hans kompis ner till fotbollsplanen. En bil står precis vid infarten till stora rondellen här i ytterby. Blockerar dock inte. Men i alla fall. Bilen har en övningskörningsskylt och övningsköraren har uppenbarligen gett upp hoppet. En man stiger ur bilen från passagerarsätet och öppnar en av bakdörrarna och tar ut ett par tokhöga stövlar. En asiatisk kvinna stiger ut från förarsidan. Mer ser jag inte, jag måste åka rondell. Okej tänker man då. Det var ju inget speciellt med det liksom. De byter plats och åker vidare tänker jag. När jag sedan några minuter senare kommer tillbaka till rondellen står bilen fortfarande där. Jaha, tänker jag. Åker in på macken som är precis bredvid och tankar. När jag tankat klart går den asiatiska kvinnan på trotoaren helt själv. Bilen är borta.
WHAAAT?
Där kommer det tokigt nyfikna in i bilden.
Tro nu inte att detta är en engångshändelse. Nej,nej. Sånt här händer mig varenda eviga dag.
Himla nyfikenhet säger jag bara. Om man ändå kunde släppa saker.