hjärnverksamhet noll

Ibland gör jag saker utan att tänka efter. En väldigt dålig egenskap om ni frågar mig. Och nu handlar det inte om småsaker som att fälla sin lillasyster när hon springer till telefonen eller att äta lite för mycket godis. Nyss fick jag för mig att jag skulle sänka mitt skrivbord lite. Satt nämligen rätt högt upp med både stolen och skrivbordet. Det sköna med att sitta så var att det blev en liten kant längst fram på skrivbordet där man kunde lägga upp fötterna. Givetvis var mina fötter placerade där när jag bestämde mig för att sänka bordet. Resten kan man ju räkna ut själv. Ett litet knak i min ena fot och jag insåg vad jag just gjort. Jag hade mosat foten i skrivbordet. Snabbt tryckte jag upp skrivbordet igen och låtsades som ingenting trots att små tårar letat sig fram i mina ögon. För att göra saken ännu smidigare tänkte jag sänka ner stolen före skrivbordet denna gång. Självklart drar jag i spaken så stolen åker hela vägen ner och jag ser än en gång väldigt dum ut med skrivbordet i hakhöjd. Det är först nu jag inser att mitt skrivbord är placerad på en väldigt utsatt plats. Alla som sitter i konferensrummet har just spanat in mina senaste företeelser. Det är inte alltid en dans på rosor att vara Anna Gustafsson.