I natt hade jag förövrigt en sjuk natt! Det började med att jag helt oförklarligt hittade massa salta pinnar på golvet. När jag räknat dem uppgick det totala värdet till 4 kr. Det blir nästan en korv på Ikea. Saltapinnarfyndet följdes upp av att jag hittade Kalles snusktidningsförråd (Kalle heter något annat i verkligheten men Gustav ville vara anonym). I vanliga fall hade det inte vart okej och jag hade genast bränt tidningarna. Men i just detta fall är det lugnt då han fick tidningarna av sin mamma som jobbar på ungdomsmottagningen. Natten avrundades med en nypa luft på stan, och det var här det coolaste hände. Jag räddade en kille från att bli överkörd av en cyckel. Cyckeln ifråga var på väg rakt emot killens rygg i en vansinnig hastighet. Pga av slicksdäcken var det svårt för killen att höra cyckelns antågande och katastrofen närmade sig med stormsteg. Men jag, Joakim, uppmärksammade det hela och bromsade för allt vad tygen höll. Sedan svängde jag av gångvägen och trampade hemmåt.
Väl hemma slår jag upp mittenslaget av en bok min far skrev när han gick i förskolan. Orden fångade mig och lät mig svepas med i några meningar.
”Väl uppe på cykeln går allt som på räls. Lite svårt att hålla balansen dock, rälsen är smal. Jag passerar en barbershopsångare i randig kostym. På honom sitter en fluga. I all välmening försöker jag vifta bort den. Han blir arg. Mina lortiga händer smutsar ner sidenflugan sydd i äkta krokodilskinn. Obrydd men ångerfull cyklar jag vidare. Längre ner på den kullerstensbelagda gatan möts jag av en märklig syn. En afrikansk kvinna från Warzawa född i Dacka med ursprung i Konstantinopel, hennes liv började efter nio månader, detta var i Michigan. Hon och Aristoteles var gamla barndomskamrater sa hon, fast inte med varann.”
Tårarna kittlade min kind och jag lade boken åt sidan. Min pappa var en ordkonstnär redan i unga år. Min pappa är en ordkonstnär än idag.
Gästskribent – Joakim Gabrielsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar