Kanske är det bara jag, eller så är detta fruktansvärt vackert. Jag ryser och tänker tillbaka på way out west när sigur ros öppnade med denna låt på en av de bästa konserterna jag sett och hört i hela mitt liv. Sjukt. Jag känner mig lite djup. Men det är okej. Så länge jag håller mig i skinnet och behåller fokus. Förövrigt är det bästa i slutet så lyssna på hela.
Det var fantastiskt!
SvaraRadera